Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Det lättar!

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2010-11-01 22:25:42
Ikväll blev det en löprunda med Johan igen, lite drygt en mil i något så otippat som Angered. Det verkade vara fina omgivningar men eftersom det bitvis var bäcksvart så är det svårt att säga om det var vackert eller ej. Jag tycker faktiskt om att springa när det är mörkt. Ja, kanske inte så mörkt så att jag inte ser var jag sätter fötterna eller vart vägen går, men sådär kvällsmysigt.

Dagens pass gav i alla fall hopp om att känslan i löpningen är på väg tillbaka igen. Efter söndagens och måndagens löppass var jag stundtals helt inne på att ge upp. Ikväll fungerade både steget och andningen betydligt bättre och kroppen känns nu behagligt trött. Trots att Johan kallar mig kamel och retas genom att beklaga sig över att det inte direkt är världsmästartempo, så måste jag trots allt konstatera att jag faktiskt numera springer mina träningspass i snabbare tempo än vad jag tidigare faktiskt gjort på tävling. Än så länge måste jag lägga in några inslag av gång under passen men jag hoppas att jag successivt ska kunna dra ner på dem.

För Johan är troligen dessa träningspass rena dansen på rosor. Medan jag flåsar och kämpar på så springer han helt oberörd och pratar i mobilen. Men vänta bara, han ska få se vem som i slutändan är en kamel.

Kvällens pass kändes alltså bra och rent orkesmässigt hade jag kunnat springa en bra stund till. Tyvärr sätter min ländrygg och bäcken stopp för det. Ren djävulsk smärta som projicerar ut i benen. Trots allt har jag hopp om att det bara är tillfälligt. Musklerna runt länd och bäcken är inte tillräckligt starka ännu och hinner inte riktigt med då farten har ökats. De måste stärkas och bålstyrkan måste vässas. Det är bara att kämpa på!

Nu gäller det att hålla i kontinuiteten i löpningen. Kvällens pass gav mig nytt hopp och löparglädje! smiley

  • Comments(3)//jennica.bodenfors.se/#post52