Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Det är dumt att vila!

TräningPosted by Jennica Bodenfors 2010-10-15 17:59:31
Sedan Hässelbyloppet i söndags har jag vilat. Okej, jag körde ett MRL-pass i tisdags mest för att det är kul, men resten har jag vilat. Inte ens en liten morgonpromenad. Direkt efter loppet kände jag att det hade varit bra om jag höll mig i rörelse och kanske tagit en promenad på kvällen för att inte stelna till totalt. Men jag hade ju ont i vaden och kände hur ryggen stelnade. Dessutom så var jag dödstrött. Jag nära nog somnade på direkten när jag satte mig i fåtöljen hemma hos min vän Jens, men han lyckades hålla mig vid liv med chokladmousse!

Så från tisdag morgon har jag haft hiskligt ont i min ländrygg. I natt när jag skulle vända mig i sängen fick jag nästan en förnimmelse av hur det är att vara förlamad från midjan och neråt. Smärtan gör att det inte riktigt går att styra kroppen.

Allt detta kommer från mina två diskkompressioner som jag har i ryggen efter ridolyckor i tonåren. Jag är van vid smärtan och har vant mig att leva med den. Men jag måste hålla igång! Förr när jag hade häst och jag gjorde uppehåll i ridningen av någon anledning som t ex sommarbete, hästen var sjuk eller jag var sjuk osv, så haltade jag runt i två veckor när jag väl började rida igen, men sen var jag smärtfri när jag väl var igång.

Här är en fantastisk kinesiotaping av min Guru Magnus Bruno, som han gjorde på mig efter manipulation av min SI-led för att hålla manipulationen på plats. Jag är otroligt tacksam att ha lärt mig detta fantastiska verktyg som kinesiotaping är.


När jag då sålde min sista häst för 4 år sedan och inte tränade någonting på ett halvår var det som om hela kroppen föll ihop och sedan dess har jag nästan daglig smärta. Smärtan är betydligt lindrigare och ibland helt borta med hjälp av min träning. Men den smärtan jag genomled när jag började träna styrketräning var det värsta jag hittills varit med om. Min dåvarande lärare, Magnus Bruno, på massörutbildningen sa till mig att bita ihop för det kommer bli bättre. Och det blev det. Jag hade inte klarat mig utan min träning. Idag tränar jag 6-7 dagar i veckan och jag är enormt tacksam för att jag tycker det är så ofantligt kul.

Så efter mina fyra dagars vila från all träning såg jag fram mot att få ge mig ut på en lugn runda i Skatås. Jag hade planerat att springa 8:an och varva löpningen med några gånginslag. Jag var vaken på att inte dra upp någon känning i min högra vad eller någon annanstans. Tanken var bara att få cirkulation i musklerna och framför allt i min ländrygg.

Gissa om jag bedrog mig! Efter fyra kilometer hade jag en sådan smärtutstrålning från ländryggen och ner i benet att jag faktiskt bad om att bilen självmant skulle komma och hämta mig. Vad gör jag då!? Jo jag springer vilse! Jag ser på min Garmin att jag då sprungit 5 km när jag upptäcker mitt misstag. Det var bara att gilla läget och vända om samma väg som jag kommit. 5 härligt smärtfyllda kilometer till. Underbart! Under de fyra tuffa träningsveckorna jag hade innan Hässelbyloppet hade jag inga problem med min rygg. Nu har jag vilat och kan inte springa 5 kilometer.

Så idag har jag gjort följande konstaterande: Vila är det sämsta jag kan göra! Max en dags vila åt gången. Ska jag vila så får det vara aktiv vila. Jag måste vara i rörelse. Träningen behöver inte vara tuff men jag måste träna - OCH jag måste ge f*n i att springa vilse! smiley

  • Comments(2)//jennica.bodenfors.se/#post42