Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

15 km över Göteborgs goa broar

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2012-04-14 16:49:50
Jag ställer mig frågan "Vad har hänt?". Tjejen som höll på att dö av 2 kilometers löpning för 2 år sedan springer numera 15 kilometer utan större ansträngning. Jag som aldrig mer skulle kunna springa med min rygg. Och vad händer? Ryggen säger ingenting efter 15 kilometers asfaltsnötande!

Bara för tre veckor sedan kämpade jag med att få ner luft i lungorna. Nu verkar lungorna hittat rytmen igen, så även hjärtat. Med detta kommer även den mentala biten att växa sig starkare.

För första gången kan jag äntligen tycka att det är skönt, kul och glädjande att springa runt en mil. Jag trodde aldrig att den känslan skulle infinna sig. Så kände jag idag när jag och Lotta startade hemifrån mig på Hisingen och sprang över Göta Älvbron och vidare längs kajkanten genom Majorna och fram till Älvsborgsbron. Broarna var inte alls jobbiga på något sätt. Den jobbigaste biten var faktiskt backen upp mot Älvsborgsbron. Där var jag tvungen att gå några meter, annars flöt de 15 kilometerna på riktigt bra.

Älvsborgsbron och Göta Älvbron


Benen har känts väldigt starka de senaste två passen och det är riktigt glädjande. Idag hade jag t om lite träningsvärk kvar i låren men det gick bra ändå. Trots allt fick jag bra feedback på vad jag behöver tänka på innan Göteborgsvarvet. Pulsbandet har en tendens att ligga och trycka på smärtpunkter kring revbenet, så det blir till att springa utan pulsbandet på varvet. Vänster höft och utåtrotatorerna är en led och muskler som tagit mycket stryk av min ryggskada under flera år så de är väldigt känsliga för påfrestning. Det blir till att stretcha musklerna noga och också stärka upp dem så gott det går.

När jag har sprungit cirka 11-12 kilometer innebär det ren idioti att stanna upp. Det finns inget annat läge än att springa. Skulle jag göra stanna upp är risken mycket stor att ryggen lackar ur och det kommer bli helt omöjligt att springa. Så det finns bara ett läge in i mål. Men så länge benen känns bra så är det väl inget att oroa sig för! smiley

  • Comments(3)//jennica.bodenfors.se/#post162