Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Mental istid

Mental träningPosted by Jennica Bodenfors 2012-03-20 16:05:18
Sju veckor kvar till Göteborgsvarvet och konditionen är väl inte på topp direkt, men det skall nog gå om jag får vara frisk. Idag har jag varit helt ledig för första gången på evigheter och då passade jag på att sätta näsan ner i pluggande av Traditionell Kinesisk Medicin (TCM). Det är så spännande och intressant. Men för att kunna plugga måste ju orken finnas där också. Stor omstrukturering av min vardag pågår för fullt! Omprioriteringar kan man säga.

Tid fanns givetvis för att springa. Tyvärr fick jag inte med mig Lotta som planerat, men jag var trots allt hela tiden inställd på att springa i Skatås så jag stack iväg själv. Dock har jag blivit väldigt bortskämd med att ha någon att springa med. Det gör det hela så mycket enklare och lättare.

I Skatås var det nästan folktomt på förmiddagen idag, vilket var otroligt skönt. Jag sprang Åttan motsols och det kändes ganska bra. Frustrerande är dock den mentala biten. Alla dessa tankar om hur jobbigt det är, tråkigt och totalt värdelöst och att jag definitivt inte kommer att klara varvet den 12 maj WHAT SO EVER! Mental istid. Hur gör de som springer Marathon och hur ska det gå att springa ett halvmarathon rent mentalt? Jag tror att jag skulle kunna lösa världsproblem med hjälp av den fenomenala tankeverksamhet jag åstadkommer under löpning. Dock är det tveksamt om lösningarna kommer vara av det positiva slaget eftersom de flesta tankar är av negativ art.



Efter cirka fyra kilometers gnällande från hjärnkontoret och total sågning av mig själv, fotade jag tillslut dessa deprimerande tankar rätt ut i skogen och styrde tankarna medvetet över till den ljusa, positiva... ja kletigt positiva sidan och hyllade löpningen, min kropp och fullständigt KÄNDE hur underbart, fantastiskt roligt min kropp tyckte det var att flyga fram. Jag fokuserade på detta fantastiska under att jag och min rygg springer här på stigen mot alla odds och vi gillar't! För att vi kan liksom!

Nu tror ni säkert att jag flög fram i vackert, lätt 5-tempo á la Mustafa Mohamed, men nej. Inte då! Däremot hade jag haft fullt upp med att fokusera och styra tankarna aktivt så jag hade för ett tag tagit mig ur den mentala istiden. Lycklig över detta fortsatte jag med att repetera Qi produktionen för mig själv och ritade en mental karta över detta. Inte hade jag haft en tanke på att jag kan plugga samtidigt som springer.

Så ungefär vid 6,5 kilometer var den mentala istiden tillbaka, med anledning av att målet nu var nära och då känner man hur hela kroppen bara dör på något sätt. Mysko! Jag skall inom en mycket snar framtid chocka "mitt mentala stycke" med att helt sonika fortsätta trots att jag planerat att sluta. Dock skall jag låta det vara hemligt om när detta kommer ske för "stycket" ska inte få en chans!

Nu längtar jag efter mitt och Lottas kommande terrängpass som förhoppningsvis går att få till inom en snar framtid. Tills dess hoppas jag att Lotta är med och bryter isen kommande tuggarpass. smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post160