Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Ont skall med ont fördrivas

RehabiliteringPosted by Jennica Bodenfors 2012-01-29 12:47:01
Jag lever efter filosofin att allting hänger ihop och har ett sammanhang, delar blir till en helhet och man kan inte utesluta någon del från helheten. Jag har nu blivit så pass bra i min ländryggrad att det går att springa en mil och att leva utan speciellt mycket smärta. Numera är det mest muskulaturen kring höft och säte samt lårmuskulaturen som påverkas och som krånglar. Det är ju dessa muskelgrupper som skall "hålla ihop" mig och klara av belastningen istället för ryggrad och leder.

När man arbetar och rehabiliterar kotor och leder måste man också arbeta med kringliggande muskulatur och dess obalanser. Alltså att arbeta med helheten i området och inte bara de olika delarna. Därför frågade jag min kiropraktor Leif Sockander, när jag var hos honom senast, om han visste någon som kunde hjälpa mig med mina krånglande och protesterande muskler. Jag fick telefonnumret till en kvinna som heter Elisabeth Voge. Elisabeth är personlig tränare och idrottsmassör för Redbergslids herrelit i handboll, där även Leif Sockander ingår som kiropraktor i truppen.

I torsdags träffade jag Elisabeth efter ett telefonsamtal och hon gick igenom min muskulatur med hjälp av olika tester på bland annat knästräckaren (Rectus femoris), höftböjaren (Iliopsoas ff allt major), sätesmuskulaturen (Gluteus maximus, medius, minimus), Quadratus lumborum och adduktorerna (musklerna på insida lår).

Det visade sig att framför allt höftböjaren var stram på båda sidor, adduktorerna på vänster insida lår (här har vi en muskelobalans) var stram och Quadratus på höger sida var märkbart irriterad och sammandragen. Quadratus påvisade också mycket bindvävsinlagringar och "kakor", alltså sammandragna muskelstråk. Med andra ord finns det massor att arbeta med. Längs höftbenskammen satt också mycket spänningar och sammandragningar.

Av detta kan man konstatera att det är cirka 20 års krämpor, spänningar och slitningar som sitter i området sedan min ridolycka i 15 årsåldern. Allt detta skall nu lösas upp. Elisabeth och jag beslöt oss för att fixa till detta innan vi ens börjar att tänka på träning av bålstyrka. Allt "krångel" som sitter i muskulaturen kommer bara att kämpa emot all form av träning för bålen.

Den smärta jag upplevde under behandlingen med idrottsmassage av Quadratus och sätesmuskulatur var av det mest djävulska, men samtidigt så befriande. En känsla av att strukturen börjar vakna till liv igen efter 20 år. Ont skall med ont fördrivas i sin rätta bemärkelse! Både fredag och lördag har jag gått med smärta och ömhet i området. I fredags morse trodde jag att jag förpassats ett år tillbaka i tiden då jag låg på golvet i ren smärta och försökte ta på mig byxor och strumpor. Känslan av att kroppen när som helst kommer att ge vika för en smärtimpuls. Den är inte rolig. Men min filosofi, som jag många gånger också fått bekräftad, är att ibland måste det bli värre för att kunna bli bättre och för att möjliggöra läkning.

Ikväll är det då åter igen dags för en behandling av Elisabeth. Jag ser fram mot det med smärtblandad förtjusning. Men först skall jag ut på långtur med min vän Lotta. Det kommer bli dagens höjdpunkt! smiley


  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post157