Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Allt har en början...

HistorikPosted by Jennica Bodenfors 2010-08-02 22:59:04

Min idrottslärare från gymnasiet hade nog inte trott sina ögon om hon sett mig idag. En träningstokig tjej som går igång på allt som har med mjölksyra, muskler, svett och utmattning att göra. Som barn och upp i tonåren var jag överviktig. Nej, jag var inte överviktig. Jag var fet! För mig, likväl som för de flesta feta barn och ungdomar så innebar gymnastiken ett rent helvete. Inte för att jag inte tyckte om att röra på mig, utan för att varje gång jag skulle över den där plinten eller springa hinderlopp så tystande hela gymnastiksalen. För att sedan brista ut i gapskratt när jag väl fastnade uppe på plinten. Läraren gjorde sitt bästa för att dölja sitt roade leende, vilket kanske var okej, men idag tycker jag att hon åtminstone kunde ha sagt till de andra kidsen. Och så var det ju de där 60 metrarna som skulle springas. De flesta fick hejarrop. Jag fick glåpord. Barn kan vara väldigt elaka mot varandra. Jag har alltid undrat varför? Däremot var det ingen som slog mig i kula!

När jag fyllde 16 år bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag var kär i en kille och trött på att inte vara som alla andra. Redan som tonåring var jag envis och beslutsam så vid 19 års ålder hade jag gått ner närmare fyrtio kilo. Killen fick jag givetvis inte (jag blev heller inte som alla andra haha!), men jag skaffade mig enormt mycket kunskap om kost, näringslära och nutrition. Skulle jag gå ner i vikt så skulle jag göra det på ett bra och varaktigt sätt och jag ville veta hur saker och ting hängde ihop och hur kroppen fungerade. Jag läste litteratur och tidningar i massor. Sedan provade jag mig fram. På så sätt fick jag mitt stora intresse för kost, och senare även intresset för kostens betydelse för hälsa och träning.

Rörde jag något på mig då? Jodå jag började rida när jag var sju år. Jag älskade det från första stund. När jag var elva fick jag min första häst och sedan dess var det min stora grej i livet. Kroppsspråk har alltid fascinerat mig och med hästarna blev jag varse om hur mycket man kan påverka dem genom små, små förändringar i ens kroppsspråk. Snacka om kommunikation!

Kommunikation, relationer och möten med andra människor har alltid intresserat mig. Så det föll sig ganska naturligt att jag utbildade mig till socialpedagog. Jag arbetade fem år med ungdomar på behandlingshem. Sen sa det stopp och jag ville göra något annat. Jag ville möta människor på ett annat sätt. Det var då jag utbildade mig till massör. Jag kan egentligen inte svara på hur det kommer sig att det blev just massör, men ibland faller sig saker naturligt helt enkelt. I samband med utbildningen så väcktes också intresset för styrketräning och träning över lag. Muskler och kroppens sätt att fungera, hur den är uppbyggt och hur den reagerar är fascinerande! Så hästen såldes och gymkort köptes. I den vevan startade jag också mitt företag, Bodenforskliniken Massage & Hälsa. Historien om mitt företag får bli ett inlägg för sig. Jag ska erkänna att jag inte har släppt socialpedagogiken och det sociala arbetet helt. Jag återkommer då och då till det i olika former och i olika sammanhang. Att se till helheten är absolut viktigast för mig när jag arbetar som massör eller med kost eller träning. Min övertygelse är att det psykiska och fysiska hänger ihop och påverkar varandra i allra högsta grad. Det ena kan inte uteslutas från det andra. Denna insikt är en styrka anser jag och därmed är jag enormt tacksam att jag har erfarenhet av att arbeta med båda delarna.

Okej, jag blev (och är) en riktig träningsfanatiker. Jag fullständigt älskade och älskar träning i form av tung styrketräning, pulsbaserad träning och kondition. Styrketräning är nog det som ligger mig varmast om hjärtat. Det handlar ju om, just det, muskler! Muskelns anatomi, fysiologi och ämnesomsättning. Men man kan ju träna för mycket också. Det fick jag erfara under mina första träningsår då jag hade svårt att begränsa och variera min träning. Det var ju så kul och endorfiner är sköna grejer. Återhämtning, vila och variation är tre mycket viktiga ord. Tro mig, jag vet! Under åren har jag dragit på mig flera skador, ett skadat knä, plantar fasciit (hälsporre) i båda fötterna samt som följd av två ridolyckor i tonåren, två diskkompressioner och SI-ledsproblematik. Hur går man vidare i sin träning med allt detta? Hur håller man det under kontroll? Kan man bli återställd?? Frustration var vad jag kände. Tillslut har jag lyckats vända det hela till något positivt. Jag kan faktiskt känna lite ödmjukhet ibland över mina skador eftersom de har gett mig erfarenhet som gör att jag faktiskt kan hjälpa andra idag.

Tiden går och saker förändras, man blir lite klokare förhoppningsvis och nya utmaningar kommer. 2010 är året då jag tog (och tar) mig an utmaningen att börja springa, att bli en löpare. Med tanke på mina skador så var bara tanken på att springa en ren utopi för några månader sedan. Idag är det en möjlighet som dock ställer krav. Hittills har det varit, och är fortfarande, en enorm utmaning fysiskt såväl som mentalt. Men envishet och vilja kan ta en långt. Acceptans att göra något efter sin egen förmåga och inte jämföra sig med andra, det är tufft kan jag säga. Jag ska snart berätta mer om detta.

Mitt mål i år är att springa Tjejmilen den 5 september på 60 minuter. Tycker du att det låter som en ganska lätt utmaning? Well, put yourself in my shoes! smiley

  • Comments(2)//jennica.bodenfors.se/#post0