Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Ont skall med ont fördrivas

RehabiliteringPosted by Jennica Bodenfors 2012-01-29 12:47:01
Jag lever efter filosofin att allting hänger ihop och har ett sammanhang, delar blir till en helhet och man kan inte utesluta någon del från helheten. Jag har nu blivit så pass bra i min ländryggrad att det går att springa en mil och att leva utan speciellt mycket smärta. Numera är det mest muskulaturen kring höft och säte samt lårmuskulaturen som påverkas och som krånglar. Det är ju dessa muskelgrupper som skall "hålla ihop" mig och klara av belastningen istället för ryggrad och leder.

När man arbetar och rehabiliterar kotor och leder måste man också arbeta med kringliggande muskulatur och dess obalanser. Alltså att arbeta med helheten i området och inte bara de olika delarna. Därför frågade jag min kiropraktor Leif Sockander, när jag var hos honom senast, om han visste någon som kunde hjälpa mig med mina krånglande och protesterande muskler. Jag fick telefonnumret till en kvinna som heter Elisabeth Voge. Elisabeth är personlig tränare och idrottsmassör för Redbergslids herrelit i handboll, där även Leif Sockander ingår som kiropraktor i truppen.

I torsdags träffade jag Elisabeth efter ett telefonsamtal och hon gick igenom min muskulatur med hjälp av olika tester på bland annat knästräckaren (Rectus femoris), höftböjaren (Iliopsoas ff allt major), sätesmuskulaturen (Gluteus maximus, medius, minimus), Quadratus lumborum och adduktorerna (musklerna på insida lår).

Det visade sig att framför allt höftböjaren var stram på båda sidor, adduktorerna på vänster insida lår (här har vi en muskelobalans) var stram och Quadratus på höger sida var märkbart irriterad och sammandragen. Quadratus påvisade också mycket bindvävsinlagringar och "kakor", alltså sammandragna muskelstråk. Med andra ord finns det massor att arbeta med. Längs höftbenskammen satt också mycket spänningar och sammandragningar.

Av detta kan man konstatera att det är cirka 20 års krämpor, spänningar och slitningar som sitter i området sedan min ridolycka i 15 årsåldern. Allt detta skall nu lösas upp. Elisabeth och jag beslöt oss för att fixa till detta innan vi ens börjar att tänka på träning av bålstyrka. Allt "krångel" som sitter i muskulaturen kommer bara att kämpa emot all form av träning för bålen.

Den smärta jag upplevde under behandlingen med idrottsmassage av Quadratus och sätesmuskulatur var av det mest djävulska, men samtidigt så befriande. En känsla av att strukturen börjar vakna till liv igen efter 20 år. Ont skall med ont fördrivas i sin rätta bemärkelse! Både fredag och lördag har jag gått med smärta och ömhet i området. I fredags morse trodde jag att jag förpassats ett år tillbaka i tiden då jag låg på golvet i ren smärta och försökte ta på mig byxor och strumpor. Känslan av att kroppen när som helst kommer att ge vika för en smärtimpuls. Den är inte rolig. Men min filosofi, som jag många gånger också fått bekräftad, är att ibland måste det bli värre för att kunna bli bättre och för att möjliggöra läkning.

Ikväll är det då åter igen dags för en behandling av Elisabeth. Jag ser fram mot det med smärtblandad förtjusning. Men först skall jag ut på långtur med min vän Lotta. Det kommer bli dagens höjdpunkt! smiley


  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post157

Jag - ett intressant fall

RehabiliteringPosted by Jennica Bodenfors 2011-04-04 21:35:13
För några veckor sedan fick jag ett infall. Jag har ju haft kontakt med både läkare, sjukgymnaster, massörer och olika tränare för att få konsultation angående min ländrygg och mina diskbråck. I slutändan har jag dragit mina egna slutsatser och gjort mina egna val och träningsupplägg, för varje människa känner sig själv bäst.

Av ren nyfikenhet ville jag höra vad en kiropraktor hade att säga om mina problem och mina skador. Jag känner endast till en kiropraktor i Göteborg med gott renommé. Framför allt har jag hört talas om honom genom mina kunder. Nu ska jag väl erkänna att jag inte har någon större erfarenhet av kiropraktorer över huvudtaget. Jag har endast erfarenhet av en sådan som jag gick hos när jag var 15 år och fick hjälp med mina problem efter ridolyckan. Men denne väl omtalade kiropraktor fick det alltså bli!

Så för två veckor sedan ringde jag och bokade tid hos Leif Sockander på Göteborgs Kiropraktor Center. Så här presenterar sig Leif på hemsidan:

"Leif Sockander, leg. kiropraktor, tog sin examen 1985 från Anglo European College of Chiropractic, England, www.aecc.ac.uk. Kiropraktiken som yrke är en passion hos Leif och han har genom åren bedrivit en omfattande fortbildning. Leif har även ett stort intresse för idrott med allmän motion, golf samt ishockey där han fortfarande är aktiv."


I väntrummet med nervös förväntan.



Jag var en aning nervös och spänd innan besöket eftersom jag är van att knäckningar och mobiliseringar brukar göra gruvligt ont i min redan smärtande ländrygg. Nervositeten rann av mig så fort jag hälsade på Leif Sockander. Han läste koncentrerat igenom mina papper på röntgenutlåtande mm och ställde nyfikna frågor och visade tydligt och ärligt att han lyssnade. Han hade ett professionellt sätt som jag tycker om och respekterar, vilket innebär att han respekterar det kunden säger och upplever och att kunden faktiskt också är expert på sig själv och skall vara delaktig i behandlingen.

Efter genomgång av min anamnes undersökte han mig genom att titta på mitt rörelsemönster, gjorde en del tester, tryckte på en rad punkter och kontrollerade samtidigt min förmåga att arbeta mot motstånd. Han berättade hela tiden vad han tittade efter och vad tanken var bakom. Jag var inte med om en enda knäckning!

"Det här är ett intressant fall" konstaterade Leif när han satte sig bakom sitt skrivbord igen. "Hm, jo visserligen men jag hade helst sluppit det", sa jag.

Ungefär åtta "felande länkar" hittade Leif. På måndag om en vecka skall jag på återbesök för att få ett genomtänkt behandlingsupplägg. Då skall jag också få möjlighet att ge min synpunkt på upplägget. Fantastiskt tycker jag!

Jag är imponerad. Detta upplägg skiljer sig så otroligt från mina tidigare erfarenheter, där man inte har en aning om vad terapeuten tänker med behandlingen eller vad denne har gjort för fynd. Oftast tar det femton till tjugo minuter och du har hostat upp runt 600 kronor. Hur genomtänkt och adekvat är en sådan behandling?

Jag ser verkligen fram emot måndag om en vecka och det skall bli spännande att se vad Leif Sockander har kommit fram till kring sitt nya intressanta fall. Fortsättning följer... smiley


  • Comments(3)//jennica.bodenfors.se/#post116

Kroppsmedvetenhet

RehabiliteringPosted by Jennica Bodenfors 2011-01-18 12:27:57
Har du full kontroll på hur du belastar din kropp? Det trodde jag att jag hade fram tills min sjukgymnast blev en del av min träning.

Igår blev det ett styrkepass för benen och rumpan. Jag har inte kört ett benpass på mycket länge. Benen och rumpan är det jag har mest svårt för att träna med min onda rygg. Även om ryggen känns bättre och bättre och klarar mer och mer så är det så lätt att minsta felbelastning eller för tunga vikter kan förvärra ryggen i flera dagar. Samtidigt behöver jag träna dessa muskelgrupper för de håller ihop mitt knä som varit skadat, och höft och rumpa skall jag börja belasta rätt och bli stark i.

Jag förvånade mig själv med att kunna göra riktigt bra knäböj. Bästa övningen för både länd, rumpa och lår, tycker jag. En favorit helt enkelt. Dock gör jag övningen med mycket lite vikt och fokus ligger på att göra få repetitioner med perfekt teknik för att belasta höft, rygg och ben korrekt. Knäböjen är inte heller så djupa. Kravet på hundra procent koncentration i varje övning och moment gör att jag blir väldigt trött mentalt. Skulle kunna sova hur mycket som helst. Få repetitioner och korrekt utförande och rätt belastning är i alla fall mitt fokus på all styrketräning nu.



Då kan man fråga sig, har det inte alltid varit det? Jo, det har jag alltid försökt sträva efter, men det är först nu som jag (med mycket påpekande från min sjukgymnast) har börjat inse och uppmärksamma hur fel jag har belastat min höft under lång tid. Det sträcker sig ju ända tillbaka till tidig tonår. Gamla invanda rörelsemönster som bland annat har resulterat i att jag hamnat där jag är idag. Många års felbelastning. Det är inte uppenbara felaktiga rörelser jag gör utan små, men enormt betydelsefulla som jag måste komma tillrätta med.

En av mina styrkor som instruktör och som massör är att jag har öga för hur människor belastar sin kropp samt en övnings korrekta utförande. Men det som mitt öga är tränat att se på andra har jag inte fullt ut lyckats se hos mig själv. Det är lätt att bli hemmablind. Jag tycker därför att det är så värdefullt att träna ihop med en instruktör emellanåt för att just få hjälp med att upptäcka fel som man gör när man tränar. Fel som antingen beror på okunskap eller att man inte uppmärksammar dem. Att bli medveten om hur man belastar sin kropp och upptäcka svagheter och muskelobalanser och komma tillrätta med dem är ytterst viktigt i all träning och också syftet till viss del.

Friskis & Svettis har något som kallas tillgänglig instruktör. Det innebär att en gyminstruktör finns tillgänglig i gymmet för frågor och funderingar som de som tränar har. Som instruktör tvekar man inte heller att prata på ett respektfullt och inspirerande sätt med tränande som man ser att de gör fel eller riskerar att skada sig. Kanske vore något för övriga gymvärlden också?smiley

  • Comments(2)//jennica.bodenfors.se/#post88

Kontrollerat

RehabiliteringPosted by Jennica Bodenfors 2011-01-15 19:27:35
Nu gäller det att hitta nya eller kanske gamla former för träningen. Styrketräningen fungerar fortfarande bra. Lite problem har jag när det gäller ben och rumpa men det får ta tid. Jag märker hur viktig bålstabiliteten är i nästan allt jag gör. Medvetenheten om hur jag belastar min kropp har blivit så mycket bättre. Det känns som jag rör mig i slow motion numera där varje rörelse är genomtänkt och kontrollerad. Låter konstigt men så är det. Ryggen mår bättre av det så jag får helt enkelt dra ner på tempot.

Konditionsträningen är väl den som är mest påverkad. Förut sprang jag ju 3-5 dagar i veckan. Hur ersätter man det? Ja, det är inte det enklaste. Det är väl den nöten jag försöker knäcka nu. Idag vågade jag testa ett MRL pass. Jag hade tur för instruktören körde väldigt basic med mycket grundsteg. I normala fall hade jag tyckt att det var ett mesigt pass men just nu passade det mig utmärkt. Jag hade 100 % koncentration och kontroll genom hela passet. Försiktigt och genomtäkt. Det är enormt jobbigt att hålla "korsetten" spänd hela tiden när man inte är van vid det. Jag lyckades hålla bålen hela passet men det var ganska tufft det sista.

Styrkedelarna hängde jag inte alls med på. Vi gjorde knäböj och det gick hyfsat bra. Jag trodde aldrig att vanliga knäböj utan vikt någonsin skulle vara jobbiga igen men det var det. Utfall fungerade bra. Däremot hängde jag inte alls med på kissande hunden och andra övningar där jag skulle stå på alla fyra och lyfta benen i alla vädersträck. Tidigare har jag belastat höften helt fel i dessa övningarna och håller nu på med att belasta rätt i sjukgymnastiken, så jag valde att stå över denna gång. Istället roade jag mig med att titta på de andra och jag konstaterade krasst att över hälften av gruppen belastade sina höfter fel.

Magövningarna bestod av diverse core övningar där man mer eller mindre sitter på svanskotan. Sådana övningar kan jag bara glömma just nu. Känslan när jag försöker är som att sitta på ett öppet blödande sår.

Jag är jättenöjd med min prestation idag även om jag inte kan göra alla styrkeövningar på MRL men jag ser det just nu som ett sätt att träna kondition i den utsträckning jag kan. Det var en lättnad att jag klarade av det. Jag måste hitta nya former att träna kondition på ett tag framöver. Får se vad nästa grej blir. Några förslag? smiley

  • Comments(3)//jennica.bodenfors.se/#post87

Kämpar vidare

RehabiliteringPosted by Jennica Bodenfors 2010-12-22 22:03:31
Jag kände inte för gymmet idag så det fick bli en morgonpromenad över Göta Älvbron. Det är vackert på morgonen när snön lyser upp och alla lampor glimmar. Göteborg visar sig från sin mysiga sida när man tittar ner över vattnet från bron med Barken Viking, Operan och staden som börjar vakna.

Fullt påpaltad inför morgonpromenaden. Och mitt första rehabprogram och träning av bålstabiliteten.


På kvällen var jag och tränade med min sjukgymnast Marie igen. Idag fick jag ett helt program med nio övningar. Tänk att något som verkar så enkelt kan vara så sjukt svårt och jobbigt. När jag gör vissa övningar och märker hur svåra de är och hur svag jag är i bålen så undrar jag hur jag ens kan gå emellanåt, hur jag överhuvudtaget har kunnat springa! Men jag blir samtidigt taggad av det för jag vet att när jag blir stark i bålen kommer jag också kunna springa bättre, längre och snabbare. Det är motivation!

Jag sa till Marie idag, när jag låg där på golvet och kämpade, att jag har planerat att springa Göteborgsvarvet. Hon bara tittade på mig och sa inget. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, eller om jag inte ska tolka det alls? Men jag vill så hemskt gärna springa så jag ska verkligen kämpa på med min rehabträning.

Så på't igen imorgon! smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post82

Sjukgymnasten från helvetet...

RehabiliteringPosted by Jennica Bodenfors 2010-12-20 13:32:15
...eller från himlen sänt!

Jag tyckte mig se min sjukgymnast Marie Berntsson på Sans & Balans i Mölnlycke skaka lite på huvudet när hon med ren frenesi tog sig an min smärtade kropp. Här är det kaos, sa hon. Vi måste få igång maskineriet för här står allt och stampar, tillade hon. Sedan tror jag hon hittade varenda smärtpunkt som existerade på min kropp. Hur ont det än gjorde så kändes det att det var precis det som behövdes. Jag var kallsvettig efter behandlingen men jag tror faktiskt att min kropp tackade, suckade och sa äntligen någon som fattar och lyssnar!

Marie var mycket bestämd med att jag nu skall bygga från grunden. Hon sa att jag inrett vinden och vardagsrummet, det snygga, men glömt av att fixa källaren som är det mitt hus ska vila på, och därmed faller jag som ett korthus. Brak! Vilken underbar metafor.

Två enkla övningar fick jag som skall hjälpa mig att hitta mina magmuskler. Jag som trodde att jag redan gjort det. När jag ligger där på britsen med en luftkudde under ländryggen och en tryckmätare i handen och skall lyfta benen med endast magmusklerna utan att tryckmätaren rör sig blir det mycket uppenbart att mina magmuskler knappt existerar och hur lätt det är (och vanligt) att man kopplar in andra muskler såsom t ex höftböjaren.

Nu är det då bålstabilitetsträning som gäller, eller bålstyrka som jag hellre säger. Marie har gett mig löpförbud fram tills jag är såpass stark att hon bedömer att jag kan börja springa igen. Eftersom den bedömningen ligger i hennes händer och jag vet att detta är vad jag måste göra så är löpförbudet en morot till att verkligen vara seriös och gå in för rehabträningen.

Lite ont gör det i hjärtat att inte få springa och jag minns hur jävligt det var att komma upp i kondition och löpmängd. Som jag kämpade! Hur blir det nu med Kungsholmen Runt och Göteborgsvarvet? Jag får se. Men nästa gång jag springer kommer jag vara grymt mycket starkare och ha bättre förutsättningar. Det känns bra!

Jag får lov att träna styrka och kondition så länge jag känner att jag är i balans och får aldrig gå ut i ytterlägen. Så för mig känns det bra att jag får hålla konditionen igång för då blir det förhoppningsvis lättare att komma igång med löpningen sedan.

Det som ligger framför mig nu en tid är alltså att träna bålstyrka, hålla igång konditionen, utöka morgonpromenaderna och slappna av och ta hand om kroppen. Du måste lyssna på din kropp, sa Marie. Jag kommer också fokusera på att gå ner mina överflödiga kilon som jag har dragit på mig. Min kropp får avgöra hur snabbt eller långsamt det skall gå.

Nu går jag och min kropp back to basic! smiley

  • Comments(2)//jennica.bodenfors.se/#post80