Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Mental istid

Mental träningPosted by Jennica Bodenfors 2012-03-20 16:05:18
Sju veckor kvar till Göteborgsvarvet och konditionen är väl inte på topp direkt, men det skall nog gå om jag får vara frisk. Idag har jag varit helt ledig för första gången på evigheter och då passade jag på att sätta näsan ner i pluggande av Traditionell Kinesisk Medicin (TCM). Det är så spännande och intressant. Men för att kunna plugga måste ju orken finnas där också. Stor omstrukturering av min vardag pågår för fullt! Omprioriteringar kan man säga.

Tid fanns givetvis för att springa. Tyvärr fick jag inte med mig Lotta som planerat, men jag var trots allt hela tiden inställd på att springa i Skatås så jag stack iväg själv. Dock har jag blivit väldigt bortskämd med att ha någon att springa med. Det gör det hela så mycket enklare och lättare.

I Skatås var det nästan folktomt på förmiddagen idag, vilket var otroligt skönt. Jag sprang Åttan motsols och det kändes ganska bra. Frustrerande är dock den mentala biten. Alla dessa tankar om hur jobbigt det är, tråkigt och totalt värdelöst och att jag definitivt inte kommer att klara varvet den 12 maj WHAT SO EVER! Mental istid. Hur gör de som springer Marathon och hur ska det gå att springa ett halvmarathon rent mentalt? Jag tror att jag skulle kunna lösa världsproblem med hjälp av den fenomenala tankeverksamhet jag åstadkommer under löpning. Dock är det tveksamt om lösningarna kommer vara av det positiva slaget eftersom de flesta tankar är av negativ art.



Efter cirka fyra kilometers gnällande från hjärnkontoret och total sågning av mig själv, fotade jag tillslut dessa deprimerande tankar rätt ut i skogen och styrde tankarna medvetet över till den ljusa, positiva... ja kletigt positiva sidan och hyllade löpningen, min kropp och fullständigt KÄNDE hur underbart, fantastiskt roligt min kropp tyckte det var att flyga fram. Jag fokuserade på detta fantastiska under att jag och min rygg springer här på stigen mot alla odds och vi gillar't! För att vi kan liksom!

Nu tror ni säkert att jag flög fram i vackert, lätt 5-tempo á la Mustafa Mohamed, men nej. Inte då! Däremot hade jag haft fullt upp med att fokusera och styra tankarna aktivt så jag hade för ett tag tagit mig ur den mentala istiden. Lycklig över detta fortsatte jag med att repetera Qi produktionen för mig själv och ritade en mental karta över detta. Inte hade jag haft en tanke på att jag kan plugga samtidigt som springer.

Så ungefär vid 6,5 kilometer var den mentala istiden tillbaka, med anledning av att målet nu var nära och då känner man hur hela kroppen bara dör på något sätt. Mysko! Jag skall inom en mycket snar framtid chocka "mitt mentala stycke" med att helt sonika fortsätta trots att jag planerat att sluta. Dock skall jag låta det vara hemligt om när detta kommer ske för "stycket" ska inte få en chans!

Nu längtar jag efter mitt och Lottas kommande terrängpass som förhoppningsvis går att få till inom en snar framtid. Tills dess hoppas jag att Lotta är med och bryter isen kommande tuggarpass. smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post160

Jag ska springa igen!

Mental träningPosted by Jennica Bodenfors 2011-01-13 19:55:58
När någon säger till mig att jag inte kan göra något väcks kämparglöden i mig. Jag föddes envis och ibland även bångstyrig. Något som blivit tydligt för mig de senaste dagarna då jag fått lite distans till mina ryggbesvär är att ingen säger till mig att jag inte kan göra något. Jag tänker inte låta någon begränsa mig och jag kommer definitivt inte gå med på att jag begränsar mig själv.

Jag älskar att springa och jag kommer göra allt jag kan och det som krävs av mig för att kunna springa igen. Jag skall se till att jag använder mig av alla förutsättningar som finns att tillgå för att jag ska kunna springa igen på ett sätt som skonar min rygg. Först om det då visar sig att det är omöjligt kommer jag acceptera att jag inte kan.



För ett par år sedan sa min läkare till mig att jag inte skulle kunna springa med mitt trasiga knä. Det tog nästan två år innan jag ens testade för att jag hade intalat mig själv att jag inte kunde. Med rätt förutsättningar sprang jag sedan utan problem.

En sjukgymnast sa till mig för några år sedan att jag kunde glömma att träna MRL mer efter att jag fått hälsporre i båda fötterna. Idag tränar jag MRL utan problem.

Jag slår vad om att hade någon sagt till mig när jag var 14 år och råkade ut för två ridolyckor att jag aldrig skulle kunna rida mer så hade jag varit tio gånger sämre i min rygg idag.

Vi är så bra på att begränsa oss, bra på att säga till oss själva att vi inte kan, inte duger, kommer aldrig klara av det och att det är lika bra att ge upp. Kasta in handduken för du kommer bara att bli besviken. Om det är denna dialog vi har med oss själva är vi dömda att misslyckas innan vi ens försökt. Jag har alltid haft en stark tro på att vi vet själva vad det är vi behöver, vad vår kropp och själ behöver, om vi bara lyssnar. Och tror på att det vi hör och känner är sant.

Tankens kraft skall man inte underskatta utan snarare lära sig att bemästra och utnyttja. Jag brukar alltid säga att tänk på vad du ber om för du kanske får det. Mental träning och visualisering är starka redskap. Redan nu försöker jag visualisera hur stark min mage och rygg är och hur mina ryggkotor och diskar läkt. Jag ser mig själv stå på startlinjen till Göteborgsvarvet. Solen skiner, det är lagom varmt och jag har världens snyggaste Adidas outfit och jag ska springa snabbt snyggt och sexigt. Startskottet går!

Min löparkompis Johan skrev en kommentar till mitt förra inlägg. Det han skrev fick mig att ändra inställning och byta fokus och det var så positivt. Han skrev:

"Så länge du inte ger upp hoppet så kommer det en dag. Under tiden kan du ju träna magen..."

Tack Johan!

Jag fick ytterligare en insikt idag. En sådan där som kommer snabbt och liksom skakar om lite. Jag har sprungit millopp och till och med ett Göteborgsvarv (även om det var på träning) samt alla mil jag avverkat på träning med fem diskbråck i ryggen och riktig taskig bålstyrka! Vad är det som säger att jag inte klarar av att springa igen med en läkt rygg och en magnifik bålstabilitet, rätt belastning på kroppen, stark löpmuskulatur och en löpteknik som skulle få självaste Haile Gebrselassie att tappa andan? Alltså jag måste ju bara testa detta!

Min sjukgymnast Marie rekommenderade mig att inte springa mer. Jag börjar undra om hon inte faktiskt visste exakt vad hon satte igång när hon sa det. Jag tror hon hade en baktanke. Oavsett så börjar resan tillbaka till startlinjen nu. Häng med! smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post86