Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Det där med frekvensen

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2011-10-26 19:10:28
Löpteknik är svårt, väldigt svårt. För min del, och faktiskt för fler än man tror, är det ändå nödvändigt. Man kanske skulle kunna säga nödvändigt ont, men så är det inte heller. Löpteknik är svårt men som tur är är det också roligt. Kanske inte precis i stunden när man förvirrat sliter sitt hår eller undrar vad sjutton det är man sysslar med, men just i det lilla ögonblicket då man faktiskt hittar rätt och också märker att den lilla sekunden hjälper så mycket.

Tålamod helt enkelt och mycket nötande. Att tåla modet att låta saker ske långsamt och ta tid. Det har jag aldrig varit bra på. För sjutton, jag ska ju springa Göteborgsvarvet om lite drygt 6 månader!!! Idag ställde jag mig frågan om det verkligen kommer att gå? Jag var verkligen frustrerad under min löprunda. Herregud, det går ju så långsamt, känns så osäkert och samtidigt så konstigt enkelt rent konditionsmässigt. Men hur jobbigt är det att springa långsamt egentligen? Det känns som rena kamelföret.


Som tur är är det ganska lugnt och ensligt att springa uppe i Länsmansgården. Fina slingor och bra backar och näst intill folktomt. Me like! Det innebär att jag kan koppla av, sjunka in i min teknikvärld och öva utan att behöva tänka på att folk runt omkring mig undrar vad jag håller på med eller rycker mig ur min koncentrationsbubbla.

Det kommer bli mycket backträning framöver, för i backarna sitter tekniken bra både uppför och nerför. Efter all backträning som väntar kommer jag aldrig mer ha problem med backiga och jobbiga banor. Jag kommer vara expert. Till och med Lidingöloppet kommer vara peace of cake!

Tekniken fungerar ganska bra på raksträckorna också. Det är varierad terräng som är kruxet. Det är svårt att "stanna kvar" i tekniken när terrängen växlar. Samtidigt är det just kuperat och mjukt underlag som min rygg behöver ha nu i början. Jag gissar att det bara är att bita ihop och fortsätta traggla och nöta.

God löpteknik är guld värt, men just nu i skrivande stund känner jag mig lite frustrerad och är smått trött på att "tänka på frekvensen"! smiley

  • Comments(2)//jennica.bodenfors.se/#post149

Premiärturen

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2011-10-21 18:26:50

Jag trodde faktiskt att jag skulle få börja om från ruta ett och kämpa med varje kilometer igen som jag gjorde i mars, april förra året då jag började min löparera. Så igår var det då äntligen dags att på allvar börja löpträna igen.

Snacka om att jag efter 5 kilometer var överraskad när jag stod relativt pigg i benen, utan att egentligen ha kämpat speciellt mycket. Nog för att det var jobbigt och jag flåsade emellanåt men jag var så upptagen med att tänka på löpteknik att jag tog mig runt min tänkta runda utan större problem och med endast få gånginslag.

Ja, vad ska jag tro om det här nu då? Var det bara en engångsföreteelase? Kommer jag vid nästa pass att ha en nära döden upplevelse istället? Eller kommer det faktiskt vara lättare för mig att springa nu? Vad är det då i så fall som talar för det?

Det finns ju faktiskt några skillnader på då och nu som kan ha betydelse. Förr, alltså under 2010, hade jag betydligt större muskelmassa att transportera runt och syresätta eftersom jag styrketränade i betydligt sörre utsträckning än vad jag gör idag. Numera fokuserar jag endast på att stärka upp löpmuskulatur och bål.

En annan skillnad idag är att jag är mer symmetrisk i min kropp och har inte längre ett felaktigt rörelsemönster och en ineffektiv belastning på min kropp som innebär stor påfrestning för muskulatur och leder. Detta tack vare kiropraktor Leif Sockander.

Den tredje stora skillnaden är att jag ändrat en hel del i min löpteknik, även om jag har en lång väg att gå och mycket kvar att lära här, både praktiskt och teorestiskt. Jag har alltså förbättrat min löpekonomi betydligt. Ett löpsteg kostar mig inte lika mycket energi längre. Förr krävde mitt löpsteg mycket energi för att studsa uppåt -framåt. Numera läggs energin mestadels bara på att ta mig framåt. Ja, som sagt, jag har en hel del kvar att slipa på här och förbättra med tiden, men det kan bara bli bättre. Och det blir det, förhoppningsvis med hjälp av Markus Stålbom och mycket eget nötande.

Imorgon är det på med löparskorna igen. Jag hoppas på att det kommer kännas lika lätt då, trots att det kommer vara mer kuperat. Jag håller tummarna! smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post148

Hon springer igen!

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2011-10-01 18:27:02

Ja, det är sant. I onsdags tog jag mina första tillåtna och planerade löpsteg igen. Dessutom i mina nya, underbara New Balance 1080. Bästa löparskorna jag haft. Det blev en kort tur på cirka 2 kilometer i Varberg längs fästningen och en bit på strandpromenaden. Vi var på konferens med jobbet och medan kollegorna styrde upp förnödenheter inför kvällen så tog jag och kollegan Maria en löprunda.

En bra känsla både i löpningen och i flåset faktiskt, men vad är 2 kilometer!? Ja, jag måste ju börja någonstans och ta små steg, väldigt små steg.

Jag har även hunnit med en privatlektion för Markus Stålbom i veckan. Och vad ska jag säga? Det finns inte så mycket att säga mer än att det är fantastiskt. Han är en fantastisk pedagog med så mycket kunskap och ett beundransvärt tänk kring löpning. Hoppet att kunna springa igen och att det skall fungera bra denna gången ökar med 120 procent efter en lektion med Markus. Jag hoppas på fler tillfällen och kan bara rekommendera honom varmt till alla andra.

Så här sitter jag och är smått lyrisk och löpsugen. Det bästa av allt är att jag faktiskt kan snöra på mig löparskor och ta en liten kort runda imorgon. Bara för att jag kan! För att det inte längre finns något som hindrar. smiley

  • Comments(3)//jennica.bodenfors.se/#post144

Jag kommer igen!

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2011-05-08 20:44:18

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det har jag konstaterat flera gånger. Igår skulle jag ha sprungit Kungsholmen Runt i Stockholm, men efter att inte ha löptränat sedan i december och endast promenerat och tränat våtväst de senaste veckorna, samt med ett fett träningsförbud så blev det helt enkelt ingen tävling som planerat. Jag skulle sprungit 10 km och jag anmälde mig redan i höstas.

Imorgon är det dags för Vårruset i Göteborg. Det var inte lika självklart att jag skulle springa det eftersom jag var mer sugen på att springa Vårruset i Stockholm den 25 maj eftersom det var mitt allra första lopp som jag sprungit (juni 2010). Tyvärr blir det inget med det heller. Troligtvis blir det inget lopp alls i år. Jättetrist men det är så verkligheten ser ut. Ländryggen gjorde en trist tillbakagång i veckan på grund av att jag har så svårt för att säga nej till vissa saker som jag inte ska göra.

Senaste tiden har det mest blivit promenader istället för våtväst. Det är för att jag skall få tiden att räcka till och vädret har dessutom varit inbjudande. Jag föredrar promenader framför våtvästträning och jag har dessutom fått trevligt sällskap vid några tillfällen. Jag försöker promenera 1-2 timmar per dag och då helst morgonpromenader.

Jag på morgonpromenad i lördags och några besök till havet har det blivit.

Det är svårt att inte få träna, både fysiskt och psykist men jag försöker att se framåt med vetskapen att min tid då jag kan träna och springa igen kommer om jag bara sköter mina kort rätt nu. Men det känns lite ledsamt i hjärtat och i min träningssjäl när jag möter alla löpare ute nu och tävlingssäsongen är i full gång. Önskar att jag hade kunnat vara med.smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post128

Lyrisk efter löpträning med Markus

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2011-04-10 18:16:05
Idag har jag varit på lektion nummer två i löpteknik för Markus Stålbom. En varm dag med massor av människor uppe i Skatås. När jag kom upp till Skatås var Markus i full fart med att coacha en löpare som fått ont i knäet efter löpning.

Markus hade kört Mini-clinic strax innan jag kom. Idag fick deltagarna springa barfota på asfalt. Ovan ser ni killen i rött som får springa med gummiband runt vristerna för att känna på i vilket rörelsemönster benen skall röra sig. Jag testade också detta. Det var grymt bra!



Det är helt otroligt vad mycket jag har lärt mig på bara en timme idag och nu känns det som att jag fattat vad det handlar om. Skönt! Jag fick börja med att springa medan Markus filmade. Han kommenterade min frekvens och mitt sätt att inte lyfta på benen. Sedan visade han vad han menade. Det var som en Aha-upplevelse. Helt plötsligt hade jag fattat grejen.

Sedan fick jag träna start och stopp utan att tappa frekvensen. Svårare än man tror men jag grejade det bra också. Man jobbar mycket med mjuka, avslappnade ben, vader och framför allt fotleder, samma frekvens hela tiden (180 rpm) oavsett hur fort eller långsamt man springer och tyngdpunkten.

Jag fick träna teknik upp och ner för en backe men fokus på höga ben uppför och pendlande armar i samma frekvens och med start och stopp i samma frekvens. Nerför var det avslappnat teknikfokus och fokus på jämnviktens betydelse.

Tillslut fick jag testa att springa i högre hastighet och då bland annat med gummiband runt vristerna och upp över rygg och axel (se bild ovan på kille i rött). Riktigt häftigt, och där fick jag ytterligare en aha-upplevelse vad det gäller tekniken. Som att springa i en box, med benen i en cirkulär rörelse. Foten vill man få bort tyngden ifrån så fort som möjligt. Så fort man börjar riva upp grus med fotbladet vid frånskjutet så vet man att man är fel ute.

Markus var riktigt nöjd med mig och imponerad över att jag satte tekniken och dessutom kunde springa så fort som jag gjorde. Men än finns det massor att öva på för detta tar tid att öva in. Ryggen har inte protesterat än och under träningen kände jag inte ens av den. Nu ska jag ut och ta mig en runda redan imorgon då känslan och tekniken fortfarande är färsk.

Så skönt att få bli riktigt trött efter löpträning igen och få upp pulsen rejält! När jag styrde stegen mot bilen efter att jag sagt tack och hejdå till Markus, kunde jag inte sluta le och jag hade en trött, lycklig och lyrisk känsla i kroppen. En man med hund som promenerat förbi oss när vi tränade tidigare mötte mig på parkeringen och frågade:

"Var det där din tränare?"
"Ja, svarade jag stolt."
"Jag ser på ditt leende att träningen gick bra idag, sa han och log tillbaka."
"Ja, svarade jag och kunde inget annat än att le från öra till öra." smiley

  • Comments(1)//jennica.bodenfors.se/#post122

Uppe med tuppen

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2011-04-04 20:37:20
Tidig träningsmorgon med ett grått dimmigt täcke över Skatås. Första gången jag upplever ett folktomt Skatås. Det brukar annars vara fullt med joggare, cyklister, promenerande människor och rullskidåkare. Den tidiga timmen en måndag förklarar nog tomheten.

Själv njöt jag av tystnaden som tillät mig att försvinna in i min koncentrerade löpteknikvärld. Jag styrde stegen mot den stora gräsplanen för att springa på ett så mjukt och skonsamt underlag som möjligt för min rygg.



Det är en enormt svår men spännande värld den här löpteknikvärlden. Avslappnad, hög frekvens och att lyfta på benen. Jag vet hur det ska kännas och jag kämpar för att hitta den känslan och behålla den under längre tid och högre hastighet. SVÅRT! Ibland vill jag bara ställa mig och hoppa upp och ner i ren frustration. Eller bara springa iväg som om diskbråcken aldrig varit ett faktum. Men det är bara att KÄMPA! I morse blundade jag till och med när jag sprang för att behålla känslan och tekniken. Det fungerade bra, men jag kan ju inte springa som ett blindstyre för evigt.

Jag saknar löpningen så fruktansvärt mycket. Jag vill springa Vårruset, Midnattsloppet, Tjejmilen framför allt och definitivt Hässelbyloppet, men det är ju det här med TÅLAMOD. Och lite FLYT också. Har jag bra flyt kanske jag kan springa Tjejmilen, åtminstone ta mig runt.

Efter en halvtimme var jag mer mentalt trött än fysiskt trött, men ryggen mådde bra! smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post115

Sol i löpsinnet

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2011-03-26 20:03:22

Tidig morgon och solen skiner. Och jag ska springa! Underbart, helt fantastiskt. Så jag styrde kosan mot Länsmansgårdens motionscenter och siktade in mig på 2,5 kilometarn. Det var bara att traggla teknik. Så gott det gick det vill säga för fy tusan vad svårt det är. Gör jag rätt, gör jag fel? Ska det kännas så här? Hur ska jag klara att träna detta utan Markus Stålbom?

Något måste jag göra rätt i alla fall för jag märker att ryggen säger ifrån så fort jag börjar studsa och springa som förr. En hög frekvens i steget är grejen men inte lätt och så fort jag skall öka hastigheten något så blir det ännu svårare. Men runt tog jag mig i alla fall och jag var nöjd efteråt. Trött var jag inte alls men det kan jag faktiskt inte räkna med att bli nu i början. Det gäller att ha tålamod och ta det jättelångsamt. Ryggen protesterade inte alls utan kändes istället förvånadsvärt rörlig efteråt. smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post111

Status dagen efter

LöpningPosted by Jennica Bodenfors 2011-03-23 17:29:01
Så här dagen efter första löpningen på fyra månader så känns det bra i ryggen. Visserligen var det inte långt jag sprang och fokus låg ju på teknik, men det var dock en ny belastning på ryggraden. Jag är lite öm längs ländkotorna men det hade jag absolut räknat med. Det riktigt positiva är att jag inte är påverkad i min rörelseförmåga.

Ja, tillbaka på ruta ett då in a perfect camel style. Min dröm var ju, och är fortfarande, att en dag springa som en cougar. Nu vet jag inte om jag någonsin hann lämna kamelstadiet innan uppehållet (Vad säger du Johan?) men det är i alla fall där jag befinner mig nu. En dag skall drömmen om perfect cougar style bli verklighet! smiley



  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post110
« PreviousNext »