Jennica Bodenfors

Jennica Bodenfors

Innan det är försent

HälsaPosted by Jennica Bodenfors 2012-03-13 14:32:51
I somras fick min mamma en stroke och låg i flera månader på sjukhus och sedan vidare till ett korttidsboende, innan hon äntligen fick komma hem. Numera sitter hon i rullstol, men kan gå några hundra meter med hjälp. Som tur var fick hon behålla talet, men fick en högersidig förlamning vilket gjorde att hon har fått lära sig skriva, greppa, äta, ja i stort sett allt igen med sin högra hand. Höger ben blev också drabbat.

För första gången fick min mamma börja träna disciplinerat för någonting. Min mamma har aldrig tränat någonting någonsin, så den där självklara motivationen fanns aldrig där. Inte heller förståelsen för att om man vill nå ett mål så måste man kämpa. Att man inte får någonting gratis. Man vaknar helt plötsligt inte upp och så är allt som vanligt igen. Jag tror att det tog min mamma två månader av tjat att inse det. Det som drev henne tillslut var nog att få komma hem igen, när hon väl insåg att alternativen var att träna så hon kunde klara sig hjälpligt hemma, eller att i resten av sitt liv hamna inom långvården.

Idag när jag promenerade i Skatås efter ytterligare en vecka med förkylning, virus eller vad det nu egentligen var (läkaren sa att det var virus, men det var längesedan jag slutade tro på västerländska läkare) lyste solen och jag kände mig glad, pigg, frisk och tacksam för att få börja röra på mig igen. I min iver över våren ringde jag till en vän som brukar hjälpa mig att byta däck när det är dags. Nu vill jag bli av med vinterdäcken! Min vän berättade att en kollega till honom dog i förra veckan i en hjärtattack endast 57 år gammal. Samme kollega har flera gånger hjälpt mig med mina bilar när de har krånglat. Jag kan knappt tro att det är sant. Hur kan det gå så snabbt?



Jag funderade där jag gick längs med vägen i Skatås på hur snabbt saker kan förändras och hur skört allt är. Hur skör hälsan och livet är. Att människor som man tycker är en självklarhet i ens liv helt enkelt bara kan vara borta inom någon sekund. Min första tanke var att ringa Johan bara för att säga att jag älskar honom och min mamma och pappa. För tänk om jag aldrig får chansen mer? Mina föräldrar har alltid sagt att man inte skall skiljas åt som ovänner. Det är något som jag alltid har försökt följa och när jag lämnat någon i ilska eller blivit lämnad har jag alltid fyllts med en stor ångest.

Jag kände också en stor tacksamhet till min kropp när jag gick där. Jag kan inte påverka allt, men jag kan åtminstone se till att ge den precis det den behöver i form av vila, träning och bra näring. Att ta hand om den på bästa sätt, lyssna på den och älska den. Men hur får man människor som man älskar att göra samma sak? Just för att man vill ha dem i livet så länge det går. Hur plockar man bort skygglapparna för ögonen på dem som vägrar se? Hur får man människor att ta vara på och vara tacksamma för dem och det de har i livet? För i nästa sekund kan det vara förlorat. Poff!

Kärlek! smiley

  • Comments(2)//jennica.bodenfors.se/#post159

Friskvårdskuponger

HälsaPosted by Jennica Bodenfors 2011-09-27 10:22:38

Nu kan du som har Friskvårdskuponger använda dessa hos mig på Bodenforskliniken. Välkommen! smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post143

FriskvårdsChecken

HälsaPosted by Jennica Bodenfors 2011-09-23 22:01:14

Nu kan du som får FriskvårdsCheckar från din arbetsgivare utnyttja dem hos mig på Bodenforskliniken. Välkommen! smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post142

Liket lever... eller?

HälsaPosted by Jennica Bodenfors 2011-09-05 14:46:35
Det går sådär med träningen. En enorm trötthet som inte vill ge sig hänger över mig som ett töcken. Träningen började ju så bra med styrketräningspass och Indoor walking samt promenader. Förra veckan hade jag till och med så mycket spring i benen att jag faktiskt sprang några kilometer runt Delsjöarna. Fyyyy, tänkte jag då eftersom det är på tok för tidigt för mig att börja springa. Men ryggen protesterade inte det minsta varken under löpningen eller dagen efter. Otroligt kul var det i alla fall.

Tröttheten, eller snarare orkeslösheten har gjort att jag bokat av en del träningspass och ibland bytt ut dem mot promenader. Förmågan att övertala mig själv och "ta mig själv i kragen" finns inte riktigt. Så vad ska man göra? Kanske bara låta det bero lite, eller?



Helgen har i alla fall varit rolig med handbollscup för en av Johans döttrar, där jag försökte heja på efter bästa förmåga. Grymt duktiga var de Kärras tjejer födda -00. Igår var det underbart väder, cirka 23 grader som höll i sig långt in på kvällen. Så efter cupen åkte jag och Johan upp till Delsjön för att promenera runt sjöarna, drygt 10 kilometer. Badkläderna var med för kanske årets sista dopp. I början av rundan trodde jag att huvudet skulle sprängas och att tröttheten skulle ta kol på mig. Det lättade dock efter ett tag, då fokus flyttades från motion till svampplockning. Efter några kilometer hade vi händerna fulla med soppar och vid Bertilssons Café gick jag in och frågade efter en kasse. Kassen fylldes snabbt.

När väl rundan var avklarad hade det börjat blåsa ganska kraftigt och solen hade gått i moln. Så värst badsugna var vi inte längre, utan istället hungriga och trötta.

Den ljumna kvällen avslutades med stuvad svamp, en dokumentär om Blåvitt; Fotbollens sista proletärer, spökhistorier och läsläxa. En bra avslutning på en mycket trevlig helg och även sista dagen på min semester. Sent på kvällen kom regnet...smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post139

Liten summering

HälsaPosted by Jennica Bodenfors 2011-07-30 22:22:00

Dagarna har bara flugit förbi och jag har varit med om massor. Det har varit lite tid framför datorn, ja nästan obefintligt faktiskt. Efter Göteborgsvarvet (mitt senaste inlägg) åkte jag upp till Stockholm för att för första gången se Stockholm Marathon. Det var en riktigt fantastisk löparupplevelse och Johan tog sig runt på fina 3.20.45. Han skakade lite på sig efter loppet och verkade inte alls tagen. Efter loppet träffade jag på några andra löparkompisar som även de hade gjort fina tider.

Stockholm Marathon slår dock inte Göteborgsvarvet när det kommer till löparfest och stämning. Det har varit enormt roligt att följa dessa stora lopp som åskådare, men jag föredrar faktiskt att springa själv än att sitta i publiken. Därför hoppas jag verkligen kunna starta i Göteborgsvarvet 2012.

Övriga lopp som jag kommer följa framöver är givetvis Midnattsloppet här i Götet och sedan blir det en tur igen upp till Stockholm och halvmaran där den 18 september. Johan skall springa båda loppen och jag ska heja på så gott jag kan. Men nästa år hoppas jag att det är jag som hejas fram av människorna längs banan.

Solen skiner ute och det har varit några fantastiska dagar som jag bland annat tillbringat på mina svärföräldrars land. Det här är en fantastisk tid att springa nu eller att ta långa promenader. Jag försöker gå så mycket jag kan och Johan är flitig på att dra med mig ut på långa turer. Rekordet ligger på 5,5 timmar! Jag är enormt tacksam för att han gör det för mig. Kärlek till honom!

Vi har hittills hunnit med en hel del. Midsommaraftonen var den bästa på länge och turen till badhotellet The Reef i Danmark var fantastiskt kul. Min första svampplockning har jag också njutit av och jag hoppas att det blir fler!

Just nu har jag fått tillfälle att sitta framför datorn en stund och passar därför på att skriva ett inlägg. Jag har saknat att skriva här och hoppas på att kunna göra det lite oftare nu. Men än är det mycket kvar på sommaren och mycket att uppleva och njuta av! Ta hand om er, vila, njut och passa på att vara ute i naturen och framför allt - rör på er! Vi hörs! smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post131

Livsfarligt

HälsaPosted by Jennica Bodenfors 2011-04-10 09:56:38
Helt otroligt hur man kan gå från toppform-känsla till totalt invalidiserad-känsla på bara EN dag! Slutet av denna veckan och helgen har varit ett stort AJ! Och min rörlighet är ganska begränsad.


Jag satt still på jobbet i stort sett hela onsdagen eftersom vi har möten då, sedan var jag på föreläsning och workshop i torsdags och fredags. Så jag har suttit ner mer eller mindre i 3 dagar! Jag vilade i onsdags efter mitt formtest i tisdags, men det blev ingen träning de följande två dagarna heller på grund av smärta och begränsad rörlighet i ryggen. Jag fick dessutom avboka mina massagekunder i fredags. ARG!

Jag konstaterar återigen, och gör nu detta till en insikt, att kroppen är gjort för rörelse och att det är förenat med livsfara för mig att sitta still! Det går helt enkelt inte. En dags stillasittande resulterar i flera dagars smärta och att jag får börja om från början. Jag känner mig som en nittioåring med rullator! Och det är inte okej för mig.

Föreläsningen i torsdags och fredags var den bästa jag varit på inom mitt yrke som socialpedagog, men efter halva första sittande dagen så skrek kroppen av smärta och bokstavligen "Jag vill inte sitta här! Res på dig!". Sista dagen av föreläsningen tog det bara en timme, sedan hade jag fullt upp med att kunna sitta, vilket gjorde att jag absolut inte hade fokus på det som sades. Just nu har jag problem med att gå. Det blir inga mer stillasittande dagar för mig. Jag VÄGRAR!

Idag måste jag få igång kroppen på något sätt. Jag skall träffa Markus Stålbom i Skatås på eftermiddagen för löpteknikträning nummer 2. Spännande! Hoppas stelheten och smärtan i ryggen släpper med hjälp av löpträningen. smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post119

Invaderad

HälsaPosted by Jennica Bodenfors 2011-03-19 09:44:00
Gaaah! Efter min vilodag i tisdags har det blivit ytterligare tre ofrivilliga vilodagar. I onsdags var jag anmält trött och hängig och fick senare under dagen ont i halsen. Jag är inte jättesjuk men hängig och tung i huvudet. Känns som ett elakt litet virus. Trots träningsfreak som jag är så inser jag att träning har inte varit att tänka på de senaste dagarna. Idag skall jag dock ut och ta en lång promenad för jag känner att ryggen behöver cirkulation. Dessutom är känslan i kroppen på väg åt rätt håll.


Det är så tråkigt att bli sjuk när man känner att man är på väg åt rätt håll med bra träning som flyter på och grym träningsvärk som resultat. Men man måste lyssna på kroppens signaler. Vet inte hur många gånger jag inte velat lyssna i detta läget. Dock har jag lättare för att göra det idag än för några år sedan. Några sjukdagar kunde vara en katastrof för mig, tyckte jag då. Jag pressade min kropp betydligt mer då än vad jag gör idag. Å andra sidan gav träningen mer resultat också och jag var allmänt friskare. Jag hävdar fortfarande att det var Stockholmsbacillerna som tog knäcken på mig, haha!

Jag måste i alla fall bli helt pigg och kry tills på tisdag för då händer det grejer! smiley

  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post106

Så lite tid

HälsaPosted by Jennica Bodenfors 2011-02-20 13:16:24
Jag har en hög av tidningar, mina favorittidningar, som ligger och väntar på mig. Det är Runners World, Fitness Magasine, Body och facktidningen Massage & Kroppsvård. Sista tiden har jag inte hunnit läsa det ena numret förrän nästa kommit.



Jag borde boka en resa till min moster i Frankrike och hennes underbara ställe Clos des Iles på franska sydkusten. Resväskan skulle packas med mina tidningar och träningsskor för långa promenader. Skulle vara skönt att göra ingenting och låta tillvaron landa. smiley


  • Comments(0)//jennica.bodenfors.se/#post99
Next »